Frågor 873 dagar senare

2 februari 2010

Snart två och ett halvt år. Vad säger man? Kan man göra annat än låtsas som ingenting? Fler frågor uppstår: Är det sunt att sitta i en källare på Östermalm och skriva underliga låtar med en massa jazzackord som mest handlar om – och ingår i – en kreativ kris? Blir man gladare av att ta en SM-medalj och en världscuppoäng? Har den allmänna nivån på elbasmusicerandet bland Västerås tonåringar höjts? Går tågen som de ska? Mår man bättre av att svinga en kanonkula med handtag några gånger i veckan? Hur många barn har han egentligen? Flyter båtarna? När och hur dog katterna? Finns jag? Finns du? Finns det svar på alla frågor? Är svaren värda att vänta på? Vem vet? Inte jag.

En lördagsmorgon, en båt och en präst

8 oktober 2007

Den årliga ritualen när båtägarna samlas och med gemensamma krafter tar upp sina flytetyg gick i min båtklubb av stapeln förra helgen. Sorgligt nog tar upptagningen längre tid än vad jag i sommar har tillbringat åkandes i min 17 fots Draco. Där står man i det tilltagande regnet med en alltmer dyster sinnesstämning när en plötslig ynnest visas en. Den vänlige prästen med den underliga katamaran-hardtopen bjuder på en kopp kaffe. Inte nog med det, han bjuder även på en ostsmörgås och en kanelbulle. Solstrålar kan även komma ur en termos. Det slår mig att det nog är det närmaste en nattvard jag har kommit.

Snipp, snapp, snut så var sommaren slut

13 september 2007

September. På DN:s vädersida står det ”mestadels soligt” och man vet att de skämtar. SJ gör dock vad de kan och skruvar upp termostaten i tågvagnen till 30 grader. Minst. Med bar överkropp tänker jag på var sommaren tog vägen. Om inte de andra passagerarna slängde så förbryllade och förgrymmade blickar skulle jag byta om till badbyxor. Men, nej. Så generös och förstående är inte människorna i stort eller medpendlarna i detta lilla. Men vem kan klandra dem för det?

Väntans tider

29 juni 2007

Någonting måste hända, och det kommer hända, mycket snart. Ett falskt alarm senare så finns det inte så mycket man kan göra så jag passar på komma ifatt med läsningen av Mao-biografin. Den har blivit lite eftersatt, inte för att den är trögläst, utan för att den är så tung att ta med sig. Detta är dock inget hinder när man har den bredvid – eller i – brassestolen.

Hur går det då för gamle Mao? Ja, gammal har han hunnit bli, så här ett kilo in i luntan. Han har klarat sig bra, får man väl säga, även om en och annan liten motgång i hans strävan efter världsherravälde då och då stör honom. Som tur är, bör väl tilläggas. Kineserna i stort går det nämligen inget vidare för och deras umbäranden är faktiskt på en helt overklig nivå, med dödstal som siffermässigt ter sig mer rimliga som astronomiska avstånd.

Ordförande Danielson

20 april 2007

Under kuppartade former valdes jag igår till ordförande i bostadsrättsföreningen (BRF). Jag kom till mötet som en enkel medlem i den tillfälliga arbetsgruppen med tanken att om nöden så krävde kunna sitta i styrelsen, men lämnade den som ledaren för en organisation inriktad på att sko sig efter bästa förmåga och dra strån till stacken för att segregera staden så mycket som möjligt.

Lustigt nog sammanfaller denna händelse med min läsning av den 1.4 kg tunga Mao biografin, Mao – Den Sanna Historien, av Jung Chang och Jon Halliday. Det sammanfaller också med att jag befinner mig i historien när Mao är i samma ålder som jag och intrigerar för att ta makten över det kinesiska kommunistiska partiet (KKP). Vid en jämförelse av Mao och mig i samma ålder kan till min fördel sägas att jag har tiotusentals mindre liv på mitt samvete än vad han hade. Att ta makten över KKP krävde helt enkelt andra takter än vad som räckte för att kunna titulera sig Ordförande Danielson i BRF.

Kommunal service

28 mars 2007

Två gånger om dagen nyttjar jag ett stycke utmärkt kommunal service. Varje morgon eleveras jag, en av mina söner och min cykel säkert 100 m uppför Apelberget med minimal ansträngning från våran sida. På eftermiddagen företar jag samma resa utan son. Det är en behaglig resa. Allt jag behöver göra är att lite lätt klämma på handbromsen. Det finns dessutom alternativ. Dagar då man är täppt i näsan, och därmed mindre känslig för odörer, kan man om man så önskar ta en hiss istället. Detta är naturligtvis extra välkommet de dagar då det tekniska underverket står stilla.

Nu hoppas jag ha glatt mina medskattebetalare i Stockholms kommun då Ni nu kan sova lugnt vetandes att era skattepengar kommer till så stor glädje.

Fotnot: Under mina misslyckade strävanden att finna exakta uppgifter rörande maskineriet nämnt i detta inlägg finner jag en missnöjd man som varje dag tydligen nyttjar trapporna upp från Rådmansgatan till Drottninggatan. Han är avundsjuk på oss som får lift varje dag. Han medborgarmotionerar att även han borde kunna få stå still trapporna. Klart farbror ska ha en rulltrappa.

Maskinparken växer

9 mars 2007

Den uppmärksamme läsaren/surfaren märker att det var länge sedan det förra inlägget. Vadan detta undrar förhoppningsvis någon. Saken var den att jag inte kunde få stopp på evighetsmaskinen. Det skulle jag kanske ha förstått, det var ju trots allt en evighetsmaskin. Och evigheten den är lång. Läs hela inlägget här »

Perpetuum Mobile

15 februari 2007

Jag har uppfunnit en maskin. Man skulle kunna säga att det är en otrolig maskin, en fantastisk maskin eller – och nu tillåter jag mig själv en stilistisk utflykt – en superfet maskin som totaläger. Läs hela inlägget här »

Domesticerad skaparglädje

12 februari 2007

En påtaglig oreda breder ut sig över min bostad. En snabb uppskattning ger att jag ligger 18 timmar efter med de hushållsnära tjänsterna. Men jag har en låt på gång. Läs hela inlägget här »

It’s a Man’s Man’s Man’s World

2 februari 2007

Vi i föräldragruppen i vår familj brukar säga att vi är bra på pojkar. Detta gäller då både kvantitet och kvalitet. Kvalitetsfrågan har aldrig varit aktuell för diskussion och om det har funnits en öppning för tveksamheter i kvantitetsfrågan så gör det inte det längre …


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.