Maskinparken växer

Den uppmärksamme läsaren/surfaren märker att det var länge sedan det förra inlägget. Vadan detta undrar förhoppningsvis någon. Saken var den att jag inte kunde få stopp på evighetsmaskinen. Det skulle jag kanske ha förstått, det var ju trots allt en evighetsmaskin. Och evigheten den är lång. Som ni förstår så samlade den in mer och mer energi. Framför allt på morgnarna slog alla mätare i taket trots att jag och mina söner gjorde allt vi kunde för att behärska våra tydligen genetiskt betingade dåliga morgonhumör.

Förutom det monumentala slöseriet med energi så började jag bli orolig för hur maskinen hanterade all denna energi. Ingenjörskonsten är ju ändå en rätt ny bekantskap för mig och jag är full av ödmjukhet inför vad den kan åstadkomma. Jag kontaktade Fortum men de ville inte ha energin. De hänvisade till faser, ampere och annat elektriskt finlir som jag måste erkänna att jag inte satt mig in i. Mellan raderna kunde jag dock höra skräcken för en i framtiden dumpad elmarknad. Jag förstod dem, men obehagliga jordbävningsliknande incidenter, som jag antar kändes globalt, började göra situationen allt mer ohållbar. Jag förstod att jag på något vis måste göra av med all denna energi. Näst efter evighetsmaskinen – eller kanske t.o.m. snäppet före – så var den svåraste apparat jag kunde komma på att konstruera en tidsmaskin. En sådan måste ju bergis dra tokmycket ström. Och har man konstruerat en evighetsmaskin, tänkte jag, så ska det väl inte vara så svårt att göra en tidsmaskin.

Nynnandes ledmotivet till den tecknade serien Professor Baltazar la jag pannan i djupa veck och hade snart en ritning där de huvudsakliga delarna var en klockradio för 69 kronor från Clas Ohlson och min gamla digitalmixer. Efter att ha kopplat ihop det hela så drog jag alla reglage på max och körde igång den och sedan dess har jag likt Billy Pilgrim varit spastisk i tiden. Så just nu skriver jag detta redan i går och imorgon har jag sportlov och kommer åka skidor med mina barn vilket jag redan har gjort både före och efter att ha försökt få ordning på mina elevers slutprojekt. Eller i vilken ordning det nu var och är. Just nu önskar jag faktiskt bara att jag kunde få stopp på den här okontrollerade maskinen.

Ett svar to “Maskinparken växer”

  1. Mats Says:

    En tidsmaskin vore bra! Vill gärna läsa mer i denna genre! När kommer nästa inlägg? Och var sätter man upp sig på nyhetsbrevet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: